Publicerad 1904   Lämna synpunkter
CHEVALIER ʃev1alje4 l. ʃe1v-, äfv. -je4r, stundom -jä4r l. -jæ4r (schevalljé Dalin), sbst.1, m.; best. -en l. -n; pl. -er.
Ordformer
(chevallieurs- (se ssgn -PAROLL))
Etymologi
[jfr t. o. eng. chevalier, af fr. chevalier, riddare, af cheval, häst, af lat. caballus (jfr KAVALJER, KAVALKAD, KAVALLERI); med afs. på formen chevallieurs- (i ssg) jfr förh. mellan GRANADÖR o. GRENADJÄR]
1) (föga br.) riddare, riddersman, kavaljer. Den tiden var bland flickor öfligt, / Att ej bemöta just så höfligt / En chevalier, som, ung och kär, / Kom deras rosenmund för när. Stagnelius 1: 66 (1813).
2) (förr) i fråga om utländska, i sht franska förh. ss. (lägre) adlig titel. Björnståhl Resa 1: 537 (1772). Chevalier de Balsamo. SP 1809, nr 47, s. 1. Dalin (1850). Chevalier d’Artagnan. Dumas Vicomte de Bragelonne 1: 181 (1881).
3) i fråga om vissa ordnar: ordensmedlem af lägre grad; jfr CHEVALIER-GRAD.
Ssgr: A: (3) CHEVALIER-GRAD103~2. Fjerde graden, Chevaliergraden. Bergsten Amarant. 12 (1901).
B: (1) CHEVALIERS-PAROLL. (†) riddarord, hedersord; jfr KAVALJERS-PAROLL. Widh min Ähra och Chevallieurs paroll. Växiö domk. akter 1666, nr 147.

 

Spalt C 130 band 5, 1904

Webbansvarig