Publicerad 1904   Lämna synpunkter
CHAUVINISM ʃå1vinis4m, äfv. ʃov1-, r. (m. G. Dalin (1871), Wenström (1891)); best. -en.
Etymologi
[jfr t. chauvinismus, eng. chauvinism, af fr. chauvinisme, benämning på den sjukligt öfverspända partiriktning i Frankrike som ser den franska politikens förnämsta mål i upprätthållandet af den franska vapenäran; af Chauvin, namn på en soldat i bröderna Cogniards vådevill La cocarde tricolore (1831). Gm vådevillens populära visor kom denna soldatfigur att ingå i det allmänna medvetandet ss. inkarnationen af den i sin öfverdrift löjliga militärpatriotismen o. nationalfåfängan (jfr A. Tobler i Archiv f. das studium d. neueren spr. 86: 393 (1891))]
benämning på en öfverdrifvet patriotisk riktning som utmärker sig gm en blind o. skrytsam, stundom mer l. mindre krigisk nationalstolthet; mer l. mindre naiv l. braverande patriotism; nationell egenkärlek. N. ill. tidn. 1870, s. 339, 360. Strindberg Nya riket 8 (1882). Odhner i 3 SAH 6: 33 (1891). Fosterlandskänslans karrikatyr, chauvinismen med dess blandning af hätskhet och skryt. K. Warburg i Ord. o. bild 1904, s. 79. — jfr KRIGS-CHAUVINISM.

 

Spalt C 121 band 5, 1904

Webbansvarig