Publicerad 1904   Lämna synpunkter
CHATEAUBRIAND ʃatå3~briaŋ2, äfv. 0400 l. 0104, stundom 1004, r. l. m.; best. -en, pl. -er.
Etymologi
[af fr. chateaubriand, gm ellips efter namnet på den berömde förf. Chateaubriand (1848), som lär hafva tyckt om denna anrättning (jfr Hagdahl Kok. 457 (1879))]
löst stekt o. vanl. med pålagdt persiljesmör serverad tjock biff af kött som skurits ur filéen på oxe; äfv. om det filéstycke på oxen som plägar användas till sådana biffstekar samt om motsv. stycke på andra (större) djur. Zetterstrand Kokb. 615 (1863). Chateaubriand kan serveras med många förändringar af såser och birätter, med champignoner eller tomater, eller med (ett slags) Löksås. Hagdahl Kok. 458 (1879). Den läckraste biten af elgen är mulen, dernäst i godhet kommer tungan, så chateaubrianten. S. Sahlin i Bibl. f. jäg. 3: 47 (1895). D. T. Ahrenberg i GHT 1896, 141 B, s. 1.

 

Spalt C 120 band 5, 1904

Webbansvarig