Publicerad 1904   Lämna synpunkter
CHARM ʃar4m, r. (m. G. Dalin (1871), Wenström (1891); f. Lindfors (1815)); best. -en; pl. (i bet. 1 a o. 2) -er40 l. 32.
Ordformer
(scharm Thorild Bref)
Etymologi
[jfr t. charme, m., af fr. charme, m., trolleri, förtrollning, tjuskraft, (i pl.) behag, af lat. carmen, sång, trollsång; jfr CHARMERA]
1) förtrollning, egenskap(en) att verka förtrollande l. intagande l. fängslande, behagfullhet, tjuskraft, tjusning. Thorild Bref 93 (1783). Almqvist Am. H. 1: 52 (1840). Den melankoliska charmen och den djupa själfullheten i Duses spel och blick. PT 1902, nr 239, s. 3. (Geijers bref) äga .. omedelbarhetens hela charme. H. Schück i Sv. mem. o. bref 7: IX (1903). — särsk.
a) (†) i pl.; närmande sig bet.: försök att förtrolla l. tjusa, koketterier. Ljufva grep, at mera fånga, / Nya Charmer, kärlig strid, / Öfvas aldrig sen, för många, / Hela Äktenskapets tid. Nordenflycht QT 1746—47, s. 74.
b) predikativt i förb. det är en charm o. d., det är en lust, det är förtjusande. Palmfelt Vitt. 270 (1738). Ja, när det (dvs. ölet) är bastant, så är det just en charm. Bellman 1: 174 (1771). Böljan brusar, tacklet gnäller, / flagg i topp! saluten smäller, / blixt och dunder! hvilken charme! Sturzen-Becker S. arb. 6: 140 (1868). Det var i yngre dagar en charme att sjunga dem (dvs. Wennerbergs buffatrior) tillsammans med en så musikalisk tenor. C. R. Nyblom i Ord o. bild 1900, s. 10.
2) [jfr fr. il commençait à trouver des charmes dans sa personne] (numera föga br.) konkretare: förtjusande l. behaglig egenskap osv. (hos ngn l. ngt); behag, grace, täckhet; särsk. i pl. om hvarjehanda fängslande (individuella) smådrag i sht hos kvinnor: täckheter, (yttre) behag (se d. o. II 4); äfv. konkret, om kroppsformer. Dalin Arg. 2: 333 (1734, 1754). Man kan ej större charmer upfinna (dvs. uppleta), / Än hos Clarice och hos Lisette. Dens. Vitt. 4: 339 (c. 1745). O, Mine Herrar! då J så häftigt söken de flyktiga behagen af ett Ansigte, hvad är Ert värde att J så litet kännen och beundren charmerna af en Menniskosjäl? Thorild 2: 92 (1784). Hennes charmer vissnat bort. A. G. Silfverstolpe Skald. 177 (1810, 1814).

 

Spalt C 117 band 5, 1904

Webbansvarig