Publicerad 1903   Lämna synpunkter
CEMENTERA se1mente4ra l. -än-, i Sveal. äfv. -e3ra2 (cemente´ra Weste), v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING (se d. o.), -NING (†, H. T. Scheffer i VetAH 14: 1 (1753; i bet. 2)), CEMENTATION se1mentatʃω4n l. -än-, l. -aʃ-, äfv. semän1-.
Ordformer
(cäment- (caement-) S. Rinman i VetAH 7: 179 (1746). Dens. Jernförädl. 225, 248 (1772))
Etymologi
[jfr t. cementieren samt (i bet. 2) fr. cémenter, af cément (se CEMENT)]
1) motsv. CEMENT I 2: bestryka l. belägga med cement. De cementerade körbanorna. O. Fröman i Tekn. tidskr. 1879, s. 149. Två cementerade källare under byggnaden. PT 1895, nr 93, s. 4. Verkligt goda friskluftledningar kunna utföras af glacerade stenrör, som cementeras i skarfvarna. 2 Uppf. b. 1: 652 (1898).
2) kem. o. metall. motsv. CEMENT II 1, i fråga om metall som vissa egenskaper skola bibringas: upphetta (en metall) i en lämplig pulver- l. gasformig blandning utan att bringa (densamma) till smältning. S. Rinman i VetAH 7: 179 (1746). Wallerius Min. 465 (1747). At cämentera eller upglödga den grofva tråden (dvs. järn- o. ståltråd) uti kalk eller benaska. Rinman Jernförädl. 225 (1772). (Färskningen) består deri, att man cementerar gjutna tackjernspiecer i en blandning af kalkstenspulver och blodsten. Berzelius Kemi 2: 199 (1812). Cementerad tråd, koppartråd, som på ytan förvandlats till mässing. NF 3: 154 (1878). — särsk.
a) upphetta (ett föremål af guld) i en blandning af tegelmjöl, järnvitriol o. koksalt för att befria (dess yta) från föroreningar af oädla metaller. Berzelius Kemi 2: 268 (1812, 1822). Åkerman Kem. tekn. 1: 191 (1832). Guldpjesens yta (är) ofta .. finare än den inre massan, hvilket åstadkommes genom cementation eller annan behandling. Åstrand 248 (1855).
b) förvandla (stångjärn) till stål gm upphettning i kolpulver; förr äfv. om processen att förvandla tackjärn till stål gm upphettning i syrsättande ämnen. Brän-stål, som genom Caementation af stång-järn tilverkas. Rinman Jernförädl. 248 (1772). (Proceduren vid förvandlandet af tackjärn till stål) består hufvudsakligen deruti, att tackjernet cementeras uti syrsatt jernoxid. Econ. annal. 1807, Jan. s. 162. Almroth M. tekn. 29 (1838).
c) upphetta (en pansarplåt) i kolpulver för att göra (dess yta) hårdare (än det inre) (jfr b). S. k. Cementerad bepansring. SD 1899, nr 545, s. 4.
3) (mindre br.) kem. motsv. CEMENT II 2: behandla (ett metallsalt med en metall) för att ur saltet frigöra den däri ingående metallen. Jodsilfverfällningen cementeras med zink, då man erhåller metalliskt silfver och jodzinklösning. K. A. Åkerblom i Tekn. tidskr. 1890, s. 93.
Ssgr (till 2; jfr CEMENTERING): A (†): CEMENTER-DOSA. slutet kärl hvari vid cementering metallen jämte cementpulvret inpackas; jfr CEMENT-BÖSSA, -DOSA. Nyblæus Pharm. 464 (1846).
-KÄRL. = föreg. Deleen (1836, under cement).
B: CEMENTATIONS-HETTA1003~ l. 0103~20, sbst. (föga br.) Rinman Jernförädl. 244 (1772). Dens. Bergv. 1: 331 (1788).

 

Spalt C 38 band 5, 1903

Webbansvarig