| Publicerad 1925 | Lämna synpunkter |
BÖRJA bœr3ja2, v. -ade; l. BÖRJAS, v. dep. -ades. vbalsbst. -AN (se d. o.), -ANDE (nästan bl. ss. senare ssgsled); -ARE (utom i ssgn NY-BÖRJARE bl. tillf., Geijer I. 2: 235 (1840)); -ARINNA (nästan bl. i ssgn NYBÖRJARINNA), -ERSKA (nästan bl. i ssgn NYBÖRJERSKA).
jfr ÅTER-BÖRJA.
I. BÖRJA; i passiv o. p. pf. af A ofta svårt l. omöjligt att skilja från II.
A)
1) [jfr motsv. anv. i fsv. o. isl.] (†) gifva upphof åt; stifta, inrätta, grunda. S. Johansa baptista (kloster-)ordhn som först boriadhes i Jerusalem. Bureus Suml. 49 (i handl. fr. 1527). Hwar wällust börjar huus, ther giör wist armod slut. Spegel ÅPar. 26 (1711). Giut ock din suckar ut / För den, som börjar alt, (men) ej sielf tar slut (dvs. Gud). Nordenflycht QT 1745, s. 137. Upbrotts-Cassan .. börjades redan i K. Carl XI:s tid. Lagerbrings Hist. 1: 116 (1796); jfr II. Innan hans rykte i detta afseende var börjadt. Atterbom Siare VI. 1: 153 (1852). — särsk. i uttr. börja en ätt, ett konungahus o. d., vara l. blifva stamfader till. Regnér Begr. 139 (1780). Strinnholm Hist. 1: 412 (1834).
2) om (det första) inledandet af en verksamhet.
a) med obj. (som direkt l. indirekt utmärker handling): påbörja (ngt), sätta sig i verksamhet för att utföra (ngt), gripa sig an l. taga itu med (ngt); utföra den första delen af (ngt), lägga första hand vid (ngt); sätta i gång (ngt), starta (ngt); inträda i (ngt visst tillstånd l. tidsskede), gifva sig i (ngn viss verksamhet); stundom betonadt, i pregnant mening, angifvande motsats till: (af)sluta, fullborda, fullända o. d.: ut- l. slutföra blott den första delen af (ngt), blott påbörja (ngt). Börja ett samtal, gräl, (en) process, en träta, en tvist (jfr det var han som började tvisten under 5 a), slagsmål, krig, underhandlingar, återtåget, ett bref, sitt arbete, höbärgningen. Vi skulle just börja middagen, då han kom. Han började skolan vid 7 års ålder. Börja ett nytt lif. Effter en ährbödigh ögn-laat .. / Böriar .. (fru Lusta) ett sött Taal. Stiernhielm Herc. 51 (1648, 1668). Börja dit arbet i tid; så får du snarliga slutat. Nicander GSann. 9 (1766). Låt dem (dvs. de nykonfirmerade) aldrig återvända från den goda väg, de börjat. Hb. 1811, s. 103. Det ligger en orolig drift i Svenska Naturen att börja mycket och fullända litet. Tegnér (WB) 7: 334 (1832). Jag låter gossarne börja latinsk grammatik redan i förberedande klassen. Dens. 4: 428 (1843). — jfr PÅ-BÖRJA.
b) med inf., vanl. utan, men äfv. med att l. (numera bl. bygdemålsfärgadt) till att, förr äfv. med att (jfr 4 a): sätta sig i verksamhet för (att göra ngt), taga initiativ(et) till (att göra ngt), gifva sig till l. skrida till l. taga till (att göra ngt); taga itu med (att göra ngt). Hon började gråta. Mat. 26: 22 (NT 1526). När han nu började til at sopa, begynte det .. at damba. Lagerström Bunyan 1: 37 (1727). (Tunne) blef .. hufvud för en talrik rota af skjälmar .. och började med at vara skogs och stråtröfvare. Lagerbring 1Hist. 1: 104 (1769). Ljunggren SAHist. 1: 88 (1886).
c) (numera i sht med hvard. anstrykning) med verksamheten angifven gm bestämning inledd af prep. med, stundom på (jfr anm. nedan), = a. Jag har just börjat med julstöket, börjat på ett bref. (Har du läst boken?) Nej, jag har inte börjat på den än. Fortsätter kylan så här, får man snart börja med (dvs. att begagna) päls. Jag hoppas .. om måndag få börja med tryckningen. Kellgren (1787) i 2Saml. 7: 102. Finnes under ransakningen flere hufvudmän, .. fortfare och döme den Domstol, som med målet börjat, RättegOrdn. 14/3 1791, s. B 1 b. Man (hade) år 1825 .. börjat med söndagsskolverksamhet. LfF 1910, s. 20. — Anm. När prep. på användes, blir den ofta (för många personer som regel) betonad; jfr BÖRJA PÅ.
d) absolut, antingen afseende en verksamhet i all allmänhet l. afseende en (viss) verksamhet som man får sluta sig till af sammanhanget, = a, b. Hvar ska vi börja i Virgilius? Illa böriadt, illa lychtat. Grubb 617 (1665). Halfva verket är gjordt, när du börjat. Adlerbeth HorSat. 101 (1814). Sådan var tiden då Sjöberg började (dvs. framträdde som författare). Leopold 5: 525 (1822); jfr β. På slaget satte man sig till bords. Men icke heller fick man börja förut. De Geer Minn. 1: 6 (1892). — särsk.
α) inleda en förrättning, ett samtal o. d. Adlerbeth Æn. 255 (1804). Då .. sången är slutad, börjar Presten .. med denna förmaning. Hb. 1811, s. 28. Hvad ni förändrat er .., började jag. Strindberg TrOtr. 2: 51 (1890).
β) börja sitt lefnadslopp l. sin bana o. d. Menniskorna börja från intet. Thorild 3: 38 (1791). De (dvs. ett par makar) började med tomma händer. Rydberg Vigg 7 (1875).
3) om (det första) inträdandet af ett tillstånd l. ett fenomen; med inf., vanl. utan, men äfv. med att l. (numera bl. bygdemålsfärgadt) till att. Han börjar blifva gammal. Det började snöa. Slottet började skymta fram mellan träden. Tiden börjer .. göras mig lång. Carl IX Rimchr. 73 (c. 1600). Siögången började minskas något lite. Wallenberg Gal. 38 (1771; uppl. 1921) Alla vackra stjernor börja brinna. BEMalmström 6: 37 (1839). Nu börjar isen, som låg öfver hjärtat, att smälta. Rudin OrdUngd. 2: 85 (1900). — särsk. [jfr BEGYNNA 1 a slutet] med passiv inf. Den Bok .. som under denne Titel börjat utgifvas. Thorild 4: 256 (1794). Predikstolar började under trettonde seklet anbringas i kyrkorna. Brunius GotlK 3: 192 (1866). Wieselgren Samt. 75 (1872, 1880). Anm. I ä. tid gifves ngn gg äfv. åt börja själft passiv form. Orsaken är sannol. attraktion, möjl. äfv. inflytande af lat. [jfr lat. coepti sunt premi o. d.]. Den deponentiella anv. (se II) kan också ha medverkat. Ifrån thet Rom först börjades byggias. Schroderus Liv. 177 (1626).
4) för att angifva en handling l. sak ss. den hvilken man först griper sig an med l. tager först.
a) börja att l. (numera alltid) med att göra (ngt), göra (ngt) först. De yngre (javanerna) började med at afbränna fängkrut, och vande sig efterhand vid starkare smällar. Wallenberg Gal. 224 (1771; uppl. 1921). Ni och jag — af hvilka fattiga sagor och visor började vi ej att förtjusas? Thorild 3: 82 (1791).
b) börja (ngt) med, från, af, på, i ngt, inleda (ngt) med ngt; taga l. sätta l. ställa ngt först (vid l. inom ngt); i p. pf. o. pass. stundom svårt att skilja från II 2.
α) med prep. med. Han började (brefvet) med en nyårsönskan. Gustaf II Adolf började hvar dag med bön, och därför kunde han sluta den med tacksägelse. Dhen som böriar medh Nåål, han lychtar och fulle medh Silffskåål. Grubb 624 (1665). Måltiden börjades alltid med soppa. Lovén Folkl. 153 (1847). Anförandena (på riddarhuset) börjades alltid med orden: (osv.). De Geer Minn. 1: 57 (1892). jfr: Man börjar icke en reform i Församlingen med Klockaren, utan med Bispen. Thorild 3: 36 (1791). — särsk. i uttr. till att börja med, äfv. att (förr äfv. först att) börja med, stundom till börja med, till en början, för det första. Tw swerd woro för handenne, först at böria medh. LPetri ChrPina N 2 a (1572). Att börja med gick allt efter hennes önskan. Crusenstolpe Mor. 5: 20 (1843). Ehuru till att börja med okänd lyckades .. (Linné som läkare) rätt snart vinna allmänt anseende. VetAÅrsb. 1910, Bil. 1, s. 28. Betecknande för .. (Regnérs) till börja med något vacklande ståndpunkt är (osv.). Bergh LittKrit. 193 (1916).
β) med prep. (i)från; numera mindre br. utom i förb. börja (stundom börja ngt) från början. Låt mig börja (min framställning) från början! Rundt kring templet .. / Bispen gick .., / stänkte signadt vatten .. / började från östra runden, / stänkte taket, midteln, grunden. Tegnér (WB) 5: 182 (c. 1825). Wulff Petrarcab. 5 (1905). — särsk. (†) räkna ngt(s början) (från ngt). (Folket i Florens och Pisa) började sit årtal ifrån d. 25 Mart. eller Bebodelse-dagen. Björnståhl Resa 1: 416 (1772).
γ) [jfr motsv. anv. i fsv.] (†) med prep. af. Laglig heter tå Retten, när then följer på laga ransakning och dom. At börja af exsecution (dvs. med straffåtgärden), är at låta wåld gå för Rett. Sahlstedt Hofart. 144 (1720).
δ) (i sht hvard.) med prep. på. Talmannen gick till den ene gästen efter den andre, börjande på brudparets föräldrar .. ock begärde en liten skärf till det unga paret. Wigström i Landsm. VIII. 2: 47 (1891).
c) med adv. (som icke är bildadt af en prep.). Hur börjar man ett bref till en minister? Hercules .. stod vpp .. / Fuller af Ångst, och twijk, huru han sitt Lefwerne böria / Skulle. Stiernhielm Herc. 2 (1648, 1668).
5) vara den förste (att göra ngt l. med l. i l. vid ngt); bl. vid emfatiskt framhållet subj., stundom med tillagdt först l. den förste; i sistnämnda fall ej strängt skildt från 2—3.
a) med obj. (som direkt l. indirekt utmärker en handling); stundom: vara upphofsmannen till. Det var han som började tvisten (jfr börja en tvist under 2 a). Han börja dansen först, tillika med Värdinnan. Livin Kyrk. 109 (1781). — särsk. (mindre br.) med saksubj.: inleda. Böner till Gud började dagen. Wallin 2Pred. 2: 110 (1814).
b) med inf., vanl. utan, men äfv. med att: vara den förste (att göra ngt l. som gör ngt), vara den som gör ngt först. Det var han (stundom: Han var den) som började bråka. Hr Jallabert är den förste, som började curera Sjukdomar genom Electriciteten. Björnståhl Resa 2: 53 (1773).
c) med prep. med (l. motsv. anv.); stundom: införa (bruket af). Det var hon som började med strandkofta här.
d) med det som subjektet börjar icke (uttryckligen) angifvet. Efter slutad läsning afgåfvo granskarne sina utlåtanden. Botin började. Ljunggren SAHist. 1: 98 (1886). Det var inte jag som började. Hallström Erot. 119 (1908).
B)
6) taga sin början, inträda, taga vid; stundom i p. pr., närmande sig bet. af ett adj., stundom: spirande, gryende; jfr 7. Middagen började kl. 5. Ett börjande missnöje. Ps. 1695, 266: 8. Så at läsaren ei wet, .. hwar meningen lychtar eller börjar. Swedberg Schibb. 83 (1716). Skolan började kl. 1/2 6 om morgnarna. De Geer Minn. 1: 14 (1892). Det pontinska träsket börjar här. Wirsén Fur. 251 (1896). — särsk.
a) (utom i Finl. numera föga br.) med prep. (i)från; stundom: utgå från. Berättelsen börjar ifrån de mörkaste tiderna. Broocman TyUnd. 1: Föret. (1807). Börjande från Suomenselkä, strömma stora sjöar .. genom Murola .. fors. Finland 34 (1893). Söderhjelm ItRenäss. 12 (1907).
7) framhållande motsatsen till ngt som följer l. kommer till sist: hafva (ngt) ss. l. till inledning l. första del o. d., till sin första del utgöras af (ngt); vid mindre skarpt framhållen motsats svårt att skilja från 6. Alfabetet börjar med A. Middagen började med smörgåsbord. Det började med feber, med att han fick frossbrytningar. Hur börjar Matteus’ evangelium? Det börjar illa för honom. Grubb 435 (1665). All forskning .. börjar med iakttagelse, för att först sedan öfvergå till sitt mål, förklaring. Claëson 1: 360 (1859). Gårdar .. som ha namn börjande .. på hult. Hyltén-Cavallius Vär. 1: 3 (1863). Det som börjar med synd, det ändar med sorg. Granlund Ordspr. (c. 1880). I spiraler börjande och slutande voluter. Hahr ArkitH 411 (1902).
II. [jfr motsv. anv. i fsv. o. ä. d.] (numera föga br.) BÖRJAS; ofta svårt l. omöjligt att skilja från pass. anv. af I A.
1) = I 6. Bureus Suml. 51 (c. 1600). Huset der elden börjades. Oldendorp 2: 382 (1788). En ny Epok för konsten börjades. Tegnér (WB) 2: 254 (1812). Nu börjas det, sa’ Kruse, visa’ björn. Ekeroth Artistl. 5 (1893; urspr. om en verklig person med detta namn, sedermera ordstäf). Där Saima kanal börjas. Ramsay VägvFinl. 251 (1895). — (†) uppstå, uppkomma. Här af börjades straxt et ryckte folket emellan. Celsius G1 1: 81 (1746).
2) = I 7. När ordet börjades på tvenne (konsonanter). Dalin Hist. 1: 99 (1747). (Puisegur) hade observerat .., at all naturlig sömn börjades med tyngd på ögonlocken. Kellgren 2: 108 (1787). ”Har fröken varit i Uppsala förr?” .. Sålunda börjades alltid konversationen med min kavaljer. Dahlgren 2Ransäter 151 (i handl. fr. 1842). Med Påsk börjades åter glädjens tid. Lovén Folkl. 121 (1847); jfr I 2 a. — (†) med prep. af. Talet börjades straxt af Presternas indelningar och friheter. Celsius G1 1: 277 (1746).
BÖRJA PÅ10 4. = BÖRJA, v. (jfr anm. sp. 4908). Folckedh börjar på att församlas. OxBr. 8: 48 (1631); jfr BÖRJA, v. I 2 b. Nå väl. Jag vil börja på. Dalin Arg. 1: 129 (1733, 1754); jfr BÖRJA, v. I 2 d α. (numera mindre br.) med inf. utan att. (”Gubbarna”) börja på bli fulla. Livin Kyrk. 74 (1781); jfr BÖRJA, v. I 2 b.
Spalt B 4907 band 5, 1925