Publicerad 1924   Lämna synpunkter
BÄGLA, v. -ade.
Etymologi
[jfr sv. dial. (Dalarna, Västmanl.) böglas, begla, glo stint, stå och gapa, bildadt med l-suffix till sv. dial. bälga (se BÄLGA, v.2 2); jfr ANoreen i Landsm. IV. 2: 30]
(†) glo, starrbliga, spärra upp ögonen. Nei se du, hur’ hon beglar. Hesselius Zaletta 36 (1740). Herweghr Lex. (c. 1765).

 

Spalt B 4752 band 5, 1924

Webbansvarig