Publicerad 1924   Lämna synpunkter
BÄFVERGÄLL bä3ver~jäl2, stundom bä4–ver~jäl1 (Weste synes hafva känt till båda uttalen), r. l. m. l. n. (r. l. m. BOlavi 120 a (1578), LoW (1911); n. ÅngermDomb. 20/7 1646, fol. 2, LoW (1911)); best. -en, äfv. -n, ss. n. -et; pl. (i bet. ’bäfvergällspungar’, †) -er l. =.
Ordformer
(bäfver- (bäffw-, bäv-) 1544 osv. befver- (beffw-, bew- osv.) 1578—1769. beber- 1578—1685. bäber- 1613—1685. -gäll c. 1600 osv. -g(i)äl 1613—1740. -g(i)ell 1645—1675. -gel 1578—1762. -geel 1544. -gelia 1613. -gäld 1578—1741. -gältz (i ssg) 1578. -geld 1578—1690)
Etymologi
[fsv. bävergel; liksom d. bævergejl af mnt. beverge(i)l, motsv. t. bibergeil, af biber, bäfver (se BÄFVER), o. mht. geil, testikel, till fht. geil, glad, öfversvallande kraftig (se GÄL, kättjefull). Benämningen beror på att man i äldre tid trodde bäfvergällspungarna vara bäfverns testiklar]
benämning på (hvar särskild af) de två af en tjockflytande, oljeaktig, aromatisk massa fyllda körtelpungar som finnas hos bäfvern (så väl hannen som honan) i trakten mellan könsorganen o. ändtarmen; vanl. dels om dessa körtelpungar o. deras innehåll i torkadt tillstånd, dels om innehållet enbart, som förr haft stor användning inom medicinen. The Bäffwergeeler .. j oss szände. GR 16: 170 (1544). Tagh (mot fallandesjuka) .. Diamuschi dulcis, aloes trää, Bäbergiäl aff hwarie en Scrupel. Chesnecopherus RegIter F 2 a (1613). Stött Bäfvergäll. PH 11: 276 (1777). Lindgren Läkem. (1918).
Ssgr: A (numera föga br.): BÄFVERGÄLL-OLJA, -PULVER, -TINKTUR, se B.
B: BÄFVERGÄLLS-LATVERG. (†) Bewergältz Latwerg itt halfft lodh. BOlavi 90 b (1578). —
-OLJA. (-gäll- 1578—c. 1645) BOlavi 5 b (1578). Lindgren Läkem. (1902). —
-PULVER. (-gäll- 1855) stött bäfvergäll. Åstrand 1: 127 (1855). —
-PUNG. Vid hvarje äkta Bäfvergällspung är en liten med fett fylld blåsa fastvuxen. Forshæll OrgPharm. 41 (1836). —
-TINKTUR. (-gäll- 1885—1904) Bellman 2: 142 (1783). Lindgren Läkem. 56 (1918).

 

Spalt B 4745 band 5, 1924

Webbansvarig