Publicerad 1924   Lämna synpunkter
BÅGEN, p. adj.
Ordformer
(bughen 1610)
Etymologi
[fsv. bughin, boghin, motsv. isl. boginn, p. pf. af ett starkt v. (hvaraf för öfr. bl. fsv. ipf. bögh, isl. ipf. pl. bugum är påvisadt), motsv. got. biugan, feng. būgan, fht. biogan, t. biegen (se BÖJA)]
(†) böjd. Ähr och en punct (i framställningen) som icke är lughen (dvs. lögnaktig), / Är han förwänd och krokot bughen. Messenius Ret. B 4 a (1610; i bild). Linc. Ll 1 a (1640). BL 23: 284 (cit. fr. 1746). — jfr TVE-BÅGEN.

 

Spalt B 4693 band 5, 1924

Webbansvarig