Publicerad 1924   Lämna synpunkter
BUDDA bud4a, äfv. 32 (bùdda Dalin), m.; best. (i bet. 1) -an; pl. (i bet. 1) -ar l. -aer l. -or, äfv. -as. (ofta skrifvet BUDDHA)
Etymologi
[af sanskr. buddha, upplyst; besläktadt med BJUDA]
1) inom buddismen, benämning på person som uppnått högsta graden af ”upplysning” (bodhi). 2NF 4: 507 (1905).
2) namn på (eg. religiös titel för, se 1) en indisk religionsstiftare c. 500 f. Kr.
Ssgr (till 1 o. 2): BUDDA-BILD.
-DYRKARE.
(2) -KLOSTER. buddistiskt kloster. Frey 1850, s. 453.
Afledn. (till 2): BUDDISM(EN), äfv. BUDDAISM(EN), r. om den af Budda grundade religionen. Palmblad HbGeogr. 1: 178 (1826).
BUDDIST, äfv. BUDDAIST, m.||ig. anhängare af buddismen. Palmblad HbGeogr. 1: 204 (1826).
BUDDISTISK, äfv. BUDDAISTISK, adj. som har afseende på Budda l. buddismen. Palmblad HbGeogr. 1: 615 (1827).

 

Spalt B 4544 band 5, 1924

Webbansvarig