Publicerad 1924   Lämna synpunkter
BRÖKE, sbst.
Etymologi
[af mnt. broke; jfr ä. holl. breuke, broke; till stammen i BRÄCKA]
(†) grus, spillror. Schroderus Lex. 36 (1637). (Ett illa byggdt hus) faller .. omkull, och ther blifwa fall, och bröke vthaff. Dens. Comenius 537 (1639).

 

Spalt B 4504 band 5, 1924

Webbansvarig