Publicerad 1924   Lämna synpunkter
BRÄCKFÄLLIG, adj.
Etymologi
[till BRÄCK 4; jfr nt. brockfällig, t. bruchfällig, äfvensom BRISTFÄLLIG]
(†) behäftad med sjukdom l. lyte, sjuklig, sjuk; jfr BRÄCKLIG 2 a. Besatte, vhrsinniga, Spetälska, dee som hafwa Kräfwetan och lijkmatken, samt andra sådanne bräckfälliga. LReg. 248 (1648).

 

Spalt B 4449 band 5, 1924

Webbansvarig