Publicerad 1924   Lämna synpunkter
BRÄCKAGE bräka4ʃ, n.; best. -et.
Ordformer
(bräk- 1873)
Etymologi
[liksom d. bræk(k)age efter eng. breakage, till break, bryta (se BRÄCKA, v.1)]
sönderslagning, krossande (af sköra saker); särsk.: skada som sker å varor gm deras sönderslagning l. krossande o. d. l. gm skadegörelse å emballaget; jfr BRÄCK 2. TT 1872, s. 283. Förlusten .. (vid tegeltillverkning uppgår) till följd af bräkage till 20 proc. Därs. 1873, s. 11. (Vissa reservationer å konossement) befria bortfraktaren från ansvar för .. skada, bräckage eller läckning. Lang FSjör. 1: 462 (1890). HandtvLBl. 1905, s. 26.

 

Spalt B 4449 band 5, 1924

Webbansvarig