Publicerad 1924   Lämna synpunkter
BRÅD, sbst., f. l. n.; best. (anträffadt bl. ss. f.) -en.
Ordformer
(bråå SvForns. 2: 265, Visb.)
Etymologi
[fsv. braþ, f., stek, jaktbyte, fångst, motsv. d. brad, isl. bráð, mnt. brade, bra; jfr fht. brāto, stekkött (t. braten), äfvensom BRÅDA, v.1]
1) (†) stycke kött (som duger till att äta l. att tillreda stek af). Så skaer han den bråden vhr sit bröst. SvForns. 2: 266. Bråd af vildsvin. Ekblad 19 (1764).
2) (†) (jakt)djur. På iorden kan hun altid så gånga, / såsom thet ville bråå. Visb. 1: 196 (c. 1620). jfr VILLEBRÅD.

 

Spalt B 4425 band 5, 1924

Webbansvarig