Publicerad 1924   Lämna synpunkter
BRYLLING bryl32, sbst.2, m.||ig.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(bröll- VarR (1538), Schlyter Ordb. 100 (1877). bryll- RP 6: 351 (1636) osv. -ung Sylvius Curtius 172 (1682), Nehrman InlJurCiv. 181 (1729))
Etymologi
[fsv. bröþrungi, bryþlingi, bröllungi, bryllungi m. fl. former, motsv. ä. d. brødling, isl. brœðrungr; till BRODER; med afs. på bildningen jfr SYSSLING]
1) (†) om person i hans släktskapsförhållande till sin faders hel- l. halfbroders l. hel- l. halfsysters barn; kusin på fädernet; möjl. äfv. allmännare: kusin. VarR 10 (1538). ÄB 3: 8 (Lag 1734). Sundén (1885). WoJ (1891).
2) om person i hans släktskapsförhållande till sina föräldrars tremänningars (sysslingars) barn, fyrmänning; förr äfv.: tremänning. Du är min fars kusins dotter, .. jag tror det heter tremänningar, eller bryllingar. Almqvist AMay 15 (1838). PT 1905, nr 122 A, s. 2. Anm. Schlyter Ordb. 100 (1877) anmärker att ”ordet af okunnighet blifvit så missförstådt, att bröllingar tros betyda syskonbarns barnbarn”.

 

Spalt B 4383 band 5, 1924

Webbansvarig