Publicerad 1924   Lämna synpunkter
BRUSHANE brɯ3s~ha2ne, i bet. 1 m. l. r.; i bet. 2 m.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[jfr d. brushane; väl efter t. braus(e)hahn, brushahn. Ordets andra ssgsled är HANE, tupp. Första ssgsleden betyder kanske snarast: ”som ställer till spektakel” (jfr BRUSA 3 samt t. kamphahn, plerrhahn, fr. combattant, m. fl. benämningar på samma fågel, o. Linnés artnamn pugnax, alla utgående från tanken på hannarnas ständiga ”strider” under parningstiden), men kan också vara BRUS i en bet.: yfvig halskrage l. dyl., med tanke på den praktfulla, uppresbara (jfr BRUS 7) ”halskrage” som utmärker hannen i parningsdräkt (jfr eng. ruff, dels: brushane, dels: halskrage)]
1) (hannen af) vadarfågeln Machetes pugnax Cuv. (Tringa pugnax Lin.). Linné MethAv. 21 (1731). Fåglarnas Don Quijote det är brushanen. Ericson Fågelkås. 2: 127 (1907).
2) (föga br.) bildl.: hetsig l. hetlefrad l. obetänksam person, brushufvud. Unga brushanar. Börjesson C12 46 (1858). Ericson Fågelkås. 2: 131 (1907).
Ssgr (till 1): BRUSHANE-LEK. om brushanarnas parningslek (”strid”); särsk. konkret, om de deltagande fåglarna. (Jag) låg .. gömd vid en brushanelek och hade mycket svårt att få fåglarna ”stilla” på (fotografi-)bilderna. FoFl. 1913, s. 184.

 

Spalt B 4359 band 5, 1924

Webbansvarig