Publicerad 1922   Lämna synpunkter
BRISK, r. l. m. l. f.?; best. -en; pl. -er; förr äfv. BRISKA, r. l. f.; pl. -or.
Ordformer
(brisk ConsAcAboP 5: 327 (1683), Ahrenberg Män. 6: 124 (1914). bri(j)ska ConsEcclAboP, FörordnÖfverflödsv.)
Etymologi
[sv. dial. (Finl.) brisk]
(numera bl. ngn gg i Finl.) spänne, brosch, sölja. ConsEcclAboP 265 (1659). FörordnÖfverflödsv. 1756, s. B 1 a. En mö med brisk vid bröstet. Collan Kalev. 2: 148 (1868). — jfr BRÖST-, SILFVER-BRISK m. fl.

 

Spalt B 4233 band 5, 1922

Webbansvarig