Publicerad 1922   Lämna synpunkter
BREDHET, r. l. f.; best. -en.
Etymologi
[afledn. af BRED]
(†)
1) = BREDD 1. (Stadens) långheet är så stoor som och bredheten. Upp. 21: 16 (NT 1526; Bib. 1541: breedden). Linc. (1640). Linné Beskr. ö. stenr. 38 (c. 1747). särsk. i fråga om uttal af språkljud o. d., = BREDD 1 b. Dahl Gram. gr. 119 (1809). Det naturliga talspråket gapar i all sin sträfhet och bredhet emot oss från äldsta periodens alla alster. Lysander RomLittH 20 (1858).
2) vidd, rymd; jfr BREDD 3 a. The gåfuo sigh vppå iordhennas bredheet. Upp. 20: 9 (NT 1526; Bib. 1917: jordens hela vidd).

 

Spalt B 4191 band 5, 1922

Webbansvarig