Publicerad 1921   Lämna synpunkter
BRAMAN brama4n, sbst.1, i fackspr. äfv. BRAHMAN braχ-, sbst.2, m.; l. BRAMIN brami4n, m.;
best. -en; pl. -er. Anm. I ä. tid användes ngn gg den lat. pl. bramines. Kiöping Resa 80, 108 (1667).
Ordformer
(brachm- Schroderus Os., G. Dalin (1871). bragm- Schroderus Albertinus 4: 119 (1638). bram- SP 1780, s. 470, osv. -man Schroderus Os. (: -manner, pl.), Sylvius Mornay 18 (1674) osv. -min SP 1780, s. 470, osv.)
Etymologi
[liksom t. bra(h)mane, -mine, eng. brahman, -min, af sanskr. brahmán, m., o. brāhmana. Formen bramin återgår på onöjaktigt återgifvet indiskt uttal. Formerna brachman, bragman torde bero på inflytande från gr. βραγμᾶνες (pl.), lat. bragmani, brachmani (pl.)]
medlem af den indiska prästkasten; förr äfv. i vidsträcktare anv. om anhängare af bramanismen. Schroderus Os. 1: 94 (1635). Stagnelius (SVS) 3: 111 (c. 1817). Brahmanens kast är den högsta; den skapades enligt sagan af Brahma’s mun. Bergstedt Vikrama 3 (1846).
Ssg: BRA(H)MAN- l. BRAMIN-KAST(EN). Svea 2: 55 (1819).
Afledn. (till bra(h)man l. BRAMA, sbst.1): BRAMANISM, i fackspr. äfv. BRAHMANISM, r. [jfr t. bramanismus, eng. brahmanism] religion grundad på dyrkan af brama l. Brama. NF (1878). —
BRAMANSK, i fackspr. äfv. BRAHMANSK, adj. SvT 1852, nr 19, s. 2.

 

Spalt B 4137 band 5, 1921

Webbansvarig