Publicerad 1921   Lämna synpunkter
BRAKNUT bra3~knɯ2t, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[jfr sv. dial. brakknut, nor. dial. braaknut samt bragd, visst slags knut; till stammen i BRAGD, sbst.1]
(nästan bl. i Närke) råbandsknop, hårdknut. Öhrvall Knutar 39 (1908).

 

Spalt B 4135 band 5, 1921

Webbansvarig