Publicerad 1921   Lämna synpunkter
BRAK, adj.1
Ordformer
(braak Forsius Min. 151; brak Därs. 82, 93; brach GR)
Etymologi
[fsv. braker; till stammen i BRÄCKA]
(†) spröd, skör. (Malmen) är brach och osmidig. GR 26: 713 (1556). Glaassteen, Kråkeguld .. Thet är icke braakt som annat glaass, vthan seegt och böyjelighit. Forsius Min. 151 (c. 1613).

 

Spalt B 4132 band 5, 1921

Webbansvarig