Publicerad 1920   Lämna synpunkter
BORSTARE bor3stare2, m.; best. -en, äfv. -n; pl. =.
Etymologi
[jfr d. børster, t. bürster]
manlig person som har till yrke l. syssla att borsta; särsk.: person som har anställning (i sht på hotell o. d.) för att borsta kläder, skodon o. d.; jfr BORST-POJKE. (Lat.) Scoparius .. (sv.) Sopare, borstare. Ekblad 339 (1764). SDS 1895, nr 210, s. 3. Strindberg Fagervik 217 (1902). — jfr SKO-BORSTARE m. fl.
Anm. Hvardagligt förekommer i st. f. borstare (l. borst-pojke) ofta borstis; best. -en; pl. -ar. Hedenstierna Kaleid. 59 (1884). VL 1908, nr 142, s. 4. Med afs. på ordets bildning jfr BAKIS, BONDIS, POSTIS, RITIS.
Ssgr: BORSTAR(E)-GOSSE. borstpojke. SD 1892, nr 327, s. 8.
-POJKE.

 

Spalt B 3984 band 5, 1920

Webbansvarig