Publicerad 1920   Lämna synpunkter
BORRIG, adj.
Ordformer
(borig, bårig; åtm. i senare formen med lång vokal)
Etymologi
(†) försedd med hål l. hålighet(er); ihålig; urholkad. Een Steen, som continuerligen ligger i Taak-dropet, och med tijden entelig utholat och borig warder. Lindh Huuszapot. 103 (1675). Är .. (palten) torr och bårig inuti, så är han kokad. Warg 444 (1755).

 

Spalt B 3976 band 5, 1920

Webbansvarig