Publicerad 1920   Lämna synpunkter
BORNERTHET borne4rt~he1t, i Sveal. äfv. 03~2, r. l. f.; best. -en.
Etymologi
[efter d. bornerthed (l. t. borniertheit); jfr BLASERTHET]
(mindre br.) egenskap(en) l. förhållande(t) att vara bornerad, trångsynthet; trångsinne. R. v. Willebrand i Finsk tidskr. 1899, 2: 209. Bergroth Finlandssv. 76 (1917). jfr: Vår finska lojhet, kritiklöshet och inskränkta fosterlandsbornerthet. Tavaststjerna Inföd. 6 (1887).

 

Spalt B 3963 band 5, 1920

Webbansvarig