| Publicerad 1920 | Lämna synpunkter |
BORGERLIGHET bor3jerlig~he2t, r. l. f.; best. -en.
1) (mindre br.; jfr dock b slutet) till BORGERLIG 1. Den nya sentimentalt patetiska riktningen, som kännetecknar borgerlighetens (det tredje ståndets) uppryckning. Wrangel Dikten 274 (1912). — särsk.
a) till BORGERLIG 1 a. Över Tyskland, borgerlighetens hembygd, (ha vi af det latinska magister fått) ordet ”mästare” (meister). E. H. Tegnér i Ydun 1870, s. 76.
b) till BORGERLIG 1 b. Wallin Rel. 2: 129 (1820, 1827). Estlander Konst. hist. 26 (1867). — särsk. (fullt br.) till BORGERLIG 1 b β. Känslan af öfverlägsenhet mot allt det grå och tråkiga i världen, som hon lärt sig att utan vidare reflexion affärda med ordet ”borgerlighet”. Hallström N. nov. 16 (1912).
2) (†) till BORGERLIG 2. Ehuru jag ännu föga utgifvit, har jag dock åtskilligt skrifvit i ämnen af religion och borgerlighet (dvs. i religions- o. samhällsfrågor). Leopold (1795) i 2 Saml. 12: 146.
Spalt B 3955 band 5, 1920