Publicerad 1920   Lämna synpunkter
BORDUNA bordɯ3na2 l. 040, r. l. f.; best. -an; pl. -or; ngn gg BORDUN bordɯ4n, r.; best. -en; pl. -er;
l. BOURDONG burdoŋ4, r.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(borduana Wallerius; borduna Hülphers Mus. 316 (1773) osv.; bordun Norlind Musiklex. (1912). bourdon Lindberg Orgv. 66 (1861), Lagergren)
Etymologi
[jfr d. bordun; af t. bordun, ä. t. äfv. borduna (Prætorius Syntagm. mus. 2: 165, 166 (1618); ss. benämning på orgelstämma infördt i Tyskland gm nederländskbelgisk förmedling, jfr Därs. 139); jfr mnt. bardun, (bas)basun, ackompanjerande (under)stämma, (liggande) brumbas, mnl. bordoen, spel, musik, mht. bordun, bardune, partaun m. fl. former, bombard, trumpet, brumbas; af fr. bourdon, humla, brumbas, bas på säckpipa, lös sträng å lira, orgelstämma, motsv. it. bordone, brumbas, bassträng, orgelstämma, o. mlat. burdo, humla, orgelpipa, burdonus, humla; af ovisst, åtm. delvis dock säkerligen onomatopoetiskt urspr. Formen bourdong är direkt öfvertagen från fr., borduana möjl. tryckfel för bordauna]
mus. benämning på en täckt vanl. 16, stundom 8 (sällan 32) fots labialstämma i orgeln (oftast af trä) hvilken användes för att gifva fyllighet åt andra stämmor (i denna bet. i regeln borduna); äfv. (vanl. under formen bourdong) om en motsvarande stämma i harmonium (särsk. i dylikt af fransk tillverkning); ngn gg om brumbas (baspipa, brumsträng) på säckpipa l. nyckelharpa o. d. Wallerius Instr. mus. 19 (1717; om stämma i den 1697 färdigbyggda orgeln i Uppsala domkyrka). Höijer Mus.-lex. (1864). Trompeten (dvs. trumpetstämman) smattrade och bordunan brummade (då kyrkorgeln spelades). Strindberg Skärk. 38 (1888). Borduna eller Bourdon 16 fot har svag, men dock mycket fyllig ton. Lagergren Orgelskola 1: 5 (1894). Hennerberg Locher 5 (1909). — jfr DUBBEL-BORDUNA.
Ssgr: A: BORDUN-BAS. borduna i pedalen. Drake Töpfer 233 (1850). Hennerberg (o. Norlind) Orgeln 1: 129 (1912).
B: BORDUNA-KLANG. Lagergren Orgelskola 1: 5 (1894).

 

Spalt B 3923 band 5, 1920

Webbansvarig