Publicerad 1919   Lämna synpunkter
BORDALU bor1dalɯ4, r. (l. m.?) ((†) n. Bouppteckn. fr. Växiö 1804); best. -n, stundom -en; pl. (i bet. olika slag af bordalu) -er.
Ordformer
(bordalou(e) (-loux) Bouppteckn. fr. Växiö 1784, 1804 o. 1807; bordalu(e) Stiernman Com. 6: 317 (1716: Bordaluer, pl.), Wacklin Minnen 1: 148 (1844); bordelou Växiö rådstur. prot. 2 febr. 1738 (: Schagrein Bordelou); bordelue Växiö rådstur. prot. 22 dec. 1719 (: Bordelues skierp); bordalun Hembygden 1910, s. 108; bordalur U. Oxelgren (1774) i Fataburen 1911, s. 85 (: bordalurs-råb), Dens. (c. 1790) Därs. s. 93 (: bordalurssalopp); bordeleur Publ. handl. 2: 925 (1731: Bordeleurer, pl.). bourdalou(e) Bouppteckn. fr. Växiö 1725 (: Bourdalous kåpa), NF (1878); bourdelou Bouppteckn. fr. Växiö 1745 (Bourdelous hufva))
Etymologi
[liksom t. bourdaloue af fr. bourdaloue, urspr. ett slags simpelt grått tyg som fick sitt namn efter den franske jesuitprästen L. Bourdaloue († 1704) med anledning af dennes ifrande mot lyxen i klädedräkt]
(förr) ett slags franskt linne- l. sidentyg. Ett axle skiärp af Bordalu, hwilket skall wara wärt 15 d(ale)r. Växiö rådstur. prot. 22 dec. 1719. En svart Visitkappa af bordalou. IT 1791, nr 81, s. 4. Dragonhustrun egde en brun kyrktröja av s. k. bordalun. Hembygden 1910, s. 108. — jfr SCHAGRÄNG-BORDALU.
Anm. Den i vissa ordböcker o. d., t. ex. G. Dalin (1871) o. NF (1878), efter fr. upptagna bet. ”band l. träns kring en hatt” torde icke hafva haft ngn anv. i sv.
Ssgr: A: BORDALU-HUFVA. (bordalus- Bouppteckn. fr. Växiö 1745). —
-KOFTA. Bouppteckn. fr. Växiö 1785. —
-KÅPA. (bordalus- Bouppteckn. fr. Växiö 1725). —
-ROB. (bordalurs- Oxelgren) En svart bordalursråb. U. Oxelgren (1774) i Fataburen 1911, s. 85. —
-SALOPP. (bordalurs- U. Oxelgren (1784) i Fataburen 1911, s. 92, Dens. (c. 1790) Därs., s. 93). —
-SKÄRP. (bordalus- Växiö rådstur. prot. 22 dec. 1719).
B (†): BORDALUS-HUFVA, -KÅPA, -ROB, -SALOPP, -SKÄRP, se A.

 

Spalt B 3918 band 5, 1919

Webbansvarig