Publicerad 1919   Lämna synpunkter
BONNETTERA bon1ete4ra l. bωn1– l. 1– l. 1-, i Sveal. äfv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Ordformer
(bonettera Zethelius)
Etymologi
[afl. af BONNETT, sbst.1 2; jfr t. bonnettieren]
(numera mindre br.) bef. förse med bonnett(er). Ståhlsverd 4 (1755). Krönets förhöjning på somliga ställen kallas bonnettering och dermed försedde kanonbankar kallas bonnetterade. Hazelius Bef. 64 (1836). Bonetterade vallar äro mera än andra i behof af maskering. Zethelius Fältarb. 41 (1892).

 

Spalt B 3886 band 5, 1919

Webbansvarig