Publicerad 1917   Lämna synpunkter
BOCKSPRÅNG bok3~sproŋ2, n.; best. -et; pl. =.
Ordformer
(bocka- Spegel Guds verk 228 (1685). bocke- Lucidor Hel. Z 1 a (1672). bock- Bark Bref t. Hermelin 1: 28 (1703) osv.)
Etymologi
[jfr d. bukkespring, holl. bokkesprong, t. bocksprung, äfvensom KAPRIOL]
språng som liknar en bocks; krumsprång, kapriol.
a) i eg. bem. The Satyrers Bokke-Språng. Lucidor Hel. Oo 4 a (c. 1670). Den, som gör bocksprång på en theater, (kallas) danseur. Rademine Knigge 3: 75 (1804). När (den otamda) renen kände bördans tyngd, började han göra de mest vådliga bocksprång för att afkasta bördan. A. Hamberg i Sv. turistfören. årsskr. 1897, s. 172. — särsk.
α) idrott. om olika språng vid simning vid hvilka benen kastas upp bakåt. Bocksprånget .. Då man vill utföra detta konststycke, lägger man sig framstupa i vattnet och låter benen röra sig så som under vanlig sträcksimning. .. Så snart kroppen kommit väl upp i vattenytan, kastar man benen helt och hållet upp ur vattnet och slår dem tillsammans. Gustavi Underr. i simk. 76 (1839). Bocksprång = hufvudhopp med språng öfver en person (i hvars axlar man fattar med händerna för att kasta sig uppåt och framåt). Tidn. f. idr. 1896, s. 391.
β) (†) ridk. Sådana pesader, som äro för höga, och uti hvilka hästen håller knäna styfva, kallas båcksprång. Ungern-Sternberg Bourgelat Newc. 111 (1752).
γ) språng som en bockande (se BOCKA, v.2) häst gör. En nybegynnare skall vid det första bocksprånget tumla ur sadeln. Pettersson Prakt. stallmäst. 32 (1855). Schulthess Tigerhielm Ordb. f. mil. 35 (1880).
b) bildl., om egendomligt l. oberäkneligt l. felaktigt l. själfsvåldigt uppträdande l. yttrande, snedsprång. Bark Bref t. Hermelin 1: 28 (1703). Ett metriskt bocksprång. Böttiger 4: 279 (1854, 1869). Dahlgrens Aurora blir .. ett romantiskt romanutkast med satiriska utfall och ett och annat bocksprång i fröjden. Fredlund Dahlgren 139 (1903).

 

Spalt B 3677 band 5, 1917

Webbansvarig