Publicerad 1917   Lämna synpunkter
BLÄSOT, adj.; n. =.
Ordformer
(bläs- G. I:s reg. 28: 409 (1558), A. Hummerhielm (1707) i Karol. krig. dagb. 10: 86. bläss- Växiö rådstur. prot. 1627, s. 257 (: rödblässit). bles- BtFH 3: 234 (1549). bless- G. I:s reg. 10: 295 (1535). — -ot G. I:s reg. 10: 295 (1535), Peringskiöld Hkr. 2: 167 (1697). -et Växiö rådstur. prot. 1694, s. 98 (: brunbläseta), A. Hummerhielm (1707) i Karol. krig. dagb. 10: 86. -it Rääf Ydre 3: 395 (i handl. fr. 1594: rödhbläsit), Växiö rådstur. prot. 1627, s. 257 (: rödblässit). -ätt G. I:s reg. 28: 409 (1558))
Etymologi
[afl. af BLÄS; fsv. bläsuter, motsv. nor. dial. blesutt, isl. blesóttr; jfr d. blisset, eng. blazed]
(†) bläsig. Brune och Blessote Friszer (dvs. frisiska hästar). G. I:s reg. 10: 295 (1535). Etth rödh skimblotth, blesott stodh. BtFH 3: 234 (1549). 1 brun bläset fohle. A. Hummerhielm (1707) i Karol. krig. dagb. 10: 86 (kanske ssg). — jfr BRUN-, RÖD-, SVART-BLÄSOT.

 

Spalt B 3614 band 5, 1917

Webbansvarig