Publicerad 1917   Lämna synpunkter
BLÅNAD blå3nad2, sbst.1, r. l. m. (BtFH 2: 50 (1546), Norrl. saml. 164 (i handl. fr. 1607) osv.) ((†) n. BtFH 2: 30 (1544), Consist. acad. Abo. ä. prot. 5: 190 (1681). f. Lind (1749), Dalin (1850)); best. -en;
förr äfv. BLÅNADE, n.;
pl. -er (BtFH 2: 149 (1560), Bidr. t. Söderm. ä. kulturh. 12: 3 (1590: blådnadhr) osv.) ((†) pl. ss. n. äfv. blånad, -at BtFH 2: 58 (1548), Ekenäs domb. 1: 175 (1653), -ade O. Petri i Sthms tänkeb. 1: 135 (1527)).
Ordformer
(-nad BtFH 2: 13 (1538), Lex. Linc. (1640; under livor) osv. -nat (-nadt) 1 Petr. 2: 24 (NT 1526), Schenberg Lex. trip. (1742). Anm. I böjda former äro inga t-skrifningar anträffade. — -nade O. Petri i Sthms tänkeb. 1: 135 (1527), BtFH 2: 89 (1550). — blån- 1 Petr. 2: 24 (NT 1526) osv., blåån- BtFH 2: 50 (1546), blon- BtFH 2: 17 (1538), 159 (1561), bloon- Ekenäs domb. 1: 175 (1653). blånn- Rääf Ydre 3: 154 (i handl. fr. 1603), blonn- BtFH 2: 49 (1546). blådn- Bidr. t. Söderm. ä. kulturh. 12: 3 (1590), SP 1780, s. 275)
Etymologi
[fsv. blanaþer, afl. af blana (se BLÅNA, v.); jfr ä. d. blåned. Det i vissa ordböcker uppträdande feminina könet torde stå i sammanhang med formen blånor (se BLÅNE), som af Möller (1745), Sahlstedt (1773), Dähnert (1784) o. Möller (1790; angifvet ss. oriktigt) upptas som (alternativ) pl.-form. Associationen med pl. blånor möjliggjordes af att ordet blånad i den tidens mellansv. talspr. uttalades blåna. En del skrifformer blåna (se BLÅNE) kunna möjligen åsyfta ordet BLÅNAD. Så t. ex. Consist. acad. Abo. ä. prot. 5: 190 (1681), där ordet har neutralt kön; jfr RODNE : RODNAD]
märke efter blodutådring under huden, blåmärke; jfr BLÅNE. 1 Petr. 2: 24 (NT 1526). Han sloog Benct 4 blånade. O. Petri i Sthms tänkeb. 1: 135 (1527). Slagz måll, ther .. blånatt eller bloduithe vthi kommer. G. I:s reg. 8: 295 (1533). Hon (föll) ned utför en trappafsats och reste sig med en stor blånad i pannan. Nyblom M. Twain 1: 106 (1873). — jfr DÖDS-, LIK-BLÅNAD.
Ssg: BLÅNADS-SÅR. (blånatth såår BtFH) (†) Dömdes Oluff .. för ith blånatth såår han hadhe slagith Söffringh. BtFH 2: 95 (1551). Haartman Sjukd. 5 (1759, 1765).

 

Spalt B 3546 band 5, 1917

Webbansvarig