Publicerad 1917   Lämna synpunkter
BLÅA blå3a2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE; jfr -ERI.
Ordformer
(blåda C. F. Lönnberg (c. 1800) i Fataburen 1907, s. 226)
Etymologi
[afl. af BLÅ 1, motsv. nt. blaüen, holl. blauwen, t. blauen, eng. blue; jfr fr. bleuir]
göra blå, blåfärga. Hush.-bibl. 1757, s. 231. Att blåa det blekta garnet. AHB 38: 45 (1869).
Särskilda förbindelser:
BLÅA AF SIG 10 4 0. färga af sig blått.
BLÅA (I)FRÅN SIG 10 (0)4 0. (mindre br.) färga af sig blått. Weste (1807). Sundén (1885).

 

Spalt B 3542 band 5, 1917

Webbansvarig