Publicerad 1916   Lämna synpunkter
BLOTTA, v.2
Etymologi
[sv. dial. blåtta sig (Värml., Ihre Dial.-lex. (1766)), blottä sä (Jämtl., Rietz), ä. d. blotte sig (af blot, adj.); jfr nor. dial. bletta l. bløtte l. plitte l. platte seg; jfr äfv. ä. d. bare sig; ordet synes i sv. dial. vara lånadt från d. öfver Norge]
(†) refl.: reda sig, rädda sig, bärga sig. Så ligge ther och höge bärgenn i thet nästhe på alle sijdhor om Bynn, så att the och kunne skiuthe alle Gather twert och ändelångz att ingen sig blotta kunne. G. I:s reg. 15: 602 (1543).

 

Spalt B 3484 band 4, 1916

Webbansvarig