| Publicerad 1916 | Lämna synpunkter |
BLOMMERA blωme4ra l. 032 (blommèra Almqvist), v. -ade; jfr BLOMMERAD. vbalsbst. -ANDE, -ING (se d. o.), -NING (†).
1) [jfr t. blumieren, äfvensom mht. blüemen, t. blumen, blümen, beblumen, beblümen] (vid väfning, brodering o. d.) pryda med blommor, med blommigt mönster; jfr BLOMMERAD 1 samt BEBLOMMA 1. Blommera .. To figure, to flower, floribus distinguere. Serenius (1741). Dalin (1850; med uppgift att ordet ”förekommer mest i part. pass., brukadt som adjektiv”). Sundén (1885). — i allmännare anv.: pryda, utsmycka, utstyra. När (köpmännen) .. folck .. medh blommerade waror reta (dvs. egga, locka) och bedraga til at köpa. Fosz 464 (1621). Ett artigt Wijf .. blomerad i margfals-färgade Kläder. Stiernhielm Herc. 6 (1648, 1668). En rock, som är med flottfläckar blommerad. Bellman 5: 243 (1779).
2) [jfr mht. blüemen, t. blümeln, blümen] smycka l. utsmycka l. sira (sitt tal o. d.) i sht med granna ord l. fraser o. d.; i förb. blommerade ord, granna ord, fagra ord, stilblommor, blomsterspråk. Om (sina märkvärdiga män) .. dichtade (våra förfäder) .. wijsor, saghor, rijm .. och andro sådana dichter, och blomerade them med fabeler och förtekt ordh. O. Petri Kr. 5 (c. 1540). (Somlig lögn består i) krusat och blomerat taal. Bullernæsius Lögn. 23 (1619). Theras Broders Ordh och loffuen måtte wara blommerat på thet bästa, the kunde lijkwäl ther til ingen troo sättia. Girs E. XIV 107 (c. 1630). Jagh (Rhetorica) mitt taal så prydeligh, / Framsteller, och blommerar så, / At thet hwar man behagha må. N. Holgeri Troijenborgh B 7 b (1632). Hvilcket .. jag ej kunnat obemält lemna; utan härigenom, blott relative, utan blommerat ordeprång, enfalleligen och vördsamligen förmäla skolat. Växiö domk. akt. 1750, nr 391.
3) (söka) gifva ett vackert sken åt (ngt klandervärdt), framställa i en gynnsam dager, bemantla (se d. o. II a), öfverskyla, förgylla upp, förbättra; jfr BEBLOMMA 1 slutet. Hwilken otrogna list han doch ther medh mästerligha betäckia och blomera kan, at … Fosz 142 (1621). Thenne sin wrångwijse mening .. medh skääl och bewijs at blommere. Girs Edelh. A 2 a (1627). Sådana skändelighe och förbannadhe laster .. til at vrsechta, och medh fåfenge blomerningar besmyckia. L. Paulinus Gothus Mon. pac. 523 (1628). (Biktfadern) makligt vägen vet till Paradiset röija (för sitt biktbarn). / .. Han lährer huru hon sin blygd blommera skall. Düben Boileau Sat. 77 (1722). — särsk. [jfr t. die sache blümen] i uttr. blommera sin sak, (söka) ställa sig o. sina (klandervärda) åtgöranden o. syften i en gynnsam dager. G. I:s reg. 28: 437 (1558). Tin Saak kan tu wäl ändskylla (dvs. urskulda) och blommera; Men andras Ändskylning wil tu intet anamma. Preutz Kempis 141 (1675). Men huru skyler man sin skalck? Hur blomerar man sin sak? Runius Dud. 2: 78 (c. 1710).
Särskild förbindelse:
Spalt B 3421 band 4, 1916