Publicerad 1915   Lämna synpunkter
BLIXTANDE blik3stande2, n.; best. -et.
(numera knappast br.) vbalsbst. till BLIXTA.
1) [jfr sv. dial. bläkstand, blixt (Finl., Vendell)] till BLIXTA 1, = BLIXTRANDE 1. Cellarius Lib. mem. (1699, 1729). Vid skienet af blixtandet blefvo vij varse flere andra Skiep. Ehrenadler Tel. 24 (1723). Thet liknar sig til ondt väder. Skyarne äro svarte. Blixtandet lyser. Scherping Cober 2: 260 (1737).
2) till BLIXTA 3, särsk. motsv. BLIXTRA 3 e. Öfversten .. fick af Canonernas blixtande så mycket lius, at han kände Hans May:t igen. Nordberg C. XII 2: 530 (1740).
3) (†) till BLIXTA 4: blinkning. Blixtande, conniventia. Dict. Hamb. (1700).

 

Spalt B 3277 band 4, 1915

Webbansvarig