Publicerad 1915   Lämna synpunkter
BLINKRA, v., anträffadt bl. i p. pr. -ande.
Etymologi
[fsv. blinkra, blinka (om ögonen), afl. af BLINKA, v.; jfr ä. d. blinkre, glimta, t. blinkern, glänsa, tindra; jfr äfv. BLINGRA]
(†) tindra, blinka (se BLINKA, v. 1 a). En Lius och blinkrand’ stierna. Skogekiär Bärgbo Ven. 61 (c. 1650, 1680).

 

Spalt B 3262 band 4, 1915

Webbansvarig