Publicerad 1913   Lämna synpunkter
BLEKINGSKA ble3kiŋska2, i bet. 1 f., i bet. 2 r. l. f.; best. -an; pl. (i bet. 1) -or.
1) blekingsk kvinna. Almqvist (1844). Rydqvist SSL 2: 346 (1857). Lundell (1893).
2) språk, i sht folkmål, som talas i Blekinge; blekingsmål. Almqvist Sv. spr. 243 (1840). J. A. Lundell i Landsm. 1: 463 (1880). Karakteristisk för blekingskan är .. en i synnerhet på vissa håll långt genomförd diftongisering af vokalerna. 2 NF 3: 673 (1905).

 

Spalt B 3142 band 4, 1913

Webbansvarig