| Publicerad 1913 | Lämna synpunkter |
BLEKE ble3ke2 (ble`ke Weste), sbst.1, n. ((†) r. (l. m. l. f.?) Möller (1745; under blancherie)); best. -et; pl. (i bet. 2) -en.
1) blekning; jfr BLEKERI 1. Wollimhaus Ind. (1652). Sahlstedt (1773). Til Bleke aldeles tjänlig tvål. Fischerström 2: 87 (1780). Dalin (1850). — särsk. i uttr. (ligga l. lägga o. d.) på bleke, till blekning; i sht i fråga om väfvar; jfr 2 slutet samt BLEK, sbst.3 Väfven må tidigt blifva färdig, at komma vt på bleke. Broocman Hush. 1: 81 (1736). Väfven ligger på bleke. Sahlstedt (1773). Almqvist (1844). Olga hade gått upp till lindan för att undan åskvädret .. bärga sitt på bleke utlagda lärft. Ahrenberg Styrk. rätt 174 (1899). Hvarhelst hon (dvs. Margareta Fredkulla) kommit, hade hon sett .. husmödrar breda ut väfvar på bleke. Lagerlöf Drottn. 109 (1899). — jfr SNÄLL-, SOL-BLEKE.
2) ställe där väfvar l. garn l. lin o. d. utbredas för att blekas i solen; blekplats; inrättning l. lokal för blekning af väfvar l. tyger l. garn l. lin l. vax o. d.; jfr BLEKERI 2. Väfven tages från Bleket. Celsius Hush.-alm. 1740, s. 15. I Lyneburg väfves kosteliga både Lärfter och Dräller, men de kunna icke på sina bleken få dem rätt hvita. Hush.-bibl. 1756, s. 471. Ett ställe eller en anstalt för blekning heter ”bleke”. Vinterbladet 1853, s. 239. (Blekning af läder) sker i solen, på så sätt att lädret först fuktas med vatten och utbredes på en äng eller ett bleke. AHB 53: 54 (1871). Bürger berättar, att han ofta i skymningen .. på bleket och i spinnstugorna lyssnat till balladernas och slagdängornas trolska ljud. Bergström Litt. o. nat. 204 (1889). — särsk. i uttr. (ligga l. lägga o. d.) på bleket; jfr 1 slutet samt BLEK, sbst.3 Aldrigh spinnes Garnet så grant, thet kommer en gång på bleeket. .. (dvs.) Intet görs så lönligit, thet kommer omsijder i dagzliwset. Grubb 12 (1665). (Sedan väfven bykts,) tages han up .. och lägges sedan ut på bleket igen. Warg 697 (1755). Lärft och dräll lågo på bleket. Stiernstolpe Arndt 3: 73 (1808, 1817). På bleket sig solar den utspända väfven. C. F. Dahlgren 1: 53 (1831). Quennerstedt En värld 16 (1904). — jfr GARN-, LINKLÄDES-, LÄRFTS-, VAX-BLEKE m. fl.
3) (föga br.) koll.: blekgods. Bleke (Lärft eller tvätt, som blekes). Lind (1749). Fierde aftonen uptages bleket klockan fyra och föres til vatnet. Hush.-bibl. 1756, s. 515. Möller (1790). Hahnsson (1884).
Ssgr, se under BLEKA, v.3
Spalt B 3137 band 4, 1913