| Publicerad 1913 | Lämna synpunkter |
BLASK blas4k, sbst.1, n.; best. -et.
(hvard.)
1) till BLASKA, v.1 1: (ljud af) skvalpande l. plaskande i vatten. Rörelse af vatten (delvis förenad med ljud) .. (betecknas med) skval—stöp— slask—blask. Cederschiöld Verbalabstr. 106 (1908).
2) [jfr motsv. anv. i sv. dial.] våtväder, slaskväder, slask. (Det) såg .. lofvande ut, att vi skulle få litet ”indianvinter” till tröst för allt det föregående blasket under vintern. VL 1906, nr 53, s. 5.
3) [jfr nor. blaskra, blassa, starkt utspäda] svag, kraftlös, fadd, med vatten utspädd dryck l. soppa. — jfr KAFFE-, VATTEN-BLASK m. fl.
Spalt B 3105 band 4, 1913