Publicerad 1913   Lämna synpunkter
BLASERA blase4ra, i Sveal. äfv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE.
Etymologi
[bildadt till BLASERAD]
(föga br.) göra (ngn) blaserad. A. Sandström i Verdandi 1884, s. 13. Lika mycket som man bör vinnlägga sig om att intressera barnet, lika mycket måste man akta sig för att blasera det. Dens. Därs. 1885, s. 4. Det praktiska lifvets lärdomar ha aldrig öfveransträngt eller blaserat någon. Dens. Därs. 1886, s. 88.

 

Spalt B 3102 band 4, 1913

Webbansvarig