Publicerad 1912   Lämna synpunkter
BLAJ, n.; best. -et; pl. =.
Etymologi
[möjl. af holl. blaai, väsen, stoj, till blaaien (se BLAJA)]
(i Finl., hvard.)
1) sämre offentligt nöje; sämre varieté, sämre musiktillställning, tingeltangel; fars af det lättare slaget. A. O. Freudenthal i Förh. o. upps. 15: 39 (1902). Mandelstam o. Igelström (1905).
2) rummeltillställning. A. O. Freudenthal i Förh. o. upps. 15: 39 (1902).
3) ovederhäftigt prat afsedt att ”slås i” ngn alltför godtrogen, ”historier”, ”dalkarlar”, skoj.
Ssg (till 1): BLAJ-PAPPA. anordnare l. ledare af ett ”blaj”. Då ovettet (af varietédirektören o. af värdshusvärden för att artisten Kalle försummat en föreställning) inte tycktes få något slut, blef Kalle slutligen vred, satte knytnäfven i bordet och bad alla ”blajpappor” och tyska ”biertrattar” dra ”in gehennam”. Jungell Färder 86 (1909).

 

Spalt B 3036 band 4, 1912

Webbansvarig