Publicerad 1912   Lämna synpunkter
BLAGA, v. -ade. jfr BLAG.
Etymologi
[sv. dial. blaga; jfr nor. blaga, gnistra, lysa; ordet torde vara en sidoform till den germ. stam som föreligger i BLACK, adj.]
(†)
1) [jfr motsv. anv. i sv. dial. (Bohuslän, Ångermanl., Sidenbladh Allmogem. i n. Ångerm. (1867); jfr äfv. Lénström Helsingdial. (1841; under blädra))] om segel: fläkta för vinden, ”lefva”; slå back. Lind (1738; under blag). Möller (1745).
2) om vatten: bilda hvitskummande fors? (Laxen) går .. (ej) in i vånor, för hvilkas ingång vatnet blagar. N. Gisler i VetAH 1751, s. 114.
3) [jfr sv. dial. blag, lysa bjärt (om kläder) (Värml., Noreen Ordb. ö. Fryksd. (1878)), blaga i skyn, vara norrsken (Rietz, Ordb. ö. allmogeord i Hels. (1873)) samt motsv. anv. i nor.] blixtra. Thet blagar skyn. Lind (1738; under wetter, äfv. i den sv.-ty. afd.; sannol. felaktigt för i skyn). Möller (1745).
Ssg: (2) BLAG-VATTEN. (†) (Laxen) står .. ej gerna hvarken i up eller nedergång i blagvatten. N. Gisler i VetAH 1751, s. 114. särsk. om vatten som passerat ett kvarnhjul, vatten nedanför ett kvarnhjul. Weste (1807). Almqvist (1844). Dalin (1850).

 

Spalt B 3034 band 4, 1912

Webbansvarig