| Publicerad 1912 | Lämna synpunkter |
BJÄBB bjäb4, interj.
(hvard.) (skämtsamt l. mildt hånfullt) tillrop hvilket afser att återgifva det hörselintryck som en liten hunds skällande l. en persons bjäbbande framkallar. Dalin (1850). Hvarför malar intet qvarnen? Bjäbb, bjäbb, bjäbb. Topelius Läsn. f. barn 8: 170 (1896).
Spalt B 2929 band 4, 1912