Publicerad 1911   Lämna synpunkter
BISULFAT bi1sulfa4t l. 3~02, ngn gg 4~01, n.; best. -et; pl. = l. -er.
Etymologi
[se BI-, prefix2]
(numera föga br.) kem. surt svafvelsyradt salt. Berzelius i VetAH 1820, s. 90. Dens. Årsber. t. VetA 1837, s. 125.

 

Spalt B 2794 band 4, 1911

Webbansvarig