| Publicerad 1911 | Lämna synpunkter |
BISTÅNDIGHET, sbst.1
(†) till BISTÅNDIG, adj.1: bistånd, hjälp. Att thett ene ståndet till thett andre icke annedt motte sigh hafve till att förse än trohet, trygghet, rättrådighet, hielp och biståndighet. RA 3: 90 (1593). Effter Christus nådheligen loffuar them trognom bijståndigheet i frestelsen. Baazius Upp. E 5 a (1629).
Spalt B 2792 band 4, 1911