Publicerad 1911   Lämna synpunkter
BIRKELÅNGA bir3ke~loŋ2a, f. l. r.; best. -an; pl. -or.
Etymologi
[bildadt af S. Nilsson efter nor. byrkelonga (birkelange, byrkjelaange, björkelonga), af nor. byrke, birke, (ung) björkskog (se BJÖRKE), o. LÅNGA; namnet syftar otvifvelaktigt på att fisken, som är brun på ryggen o. hvit på buken, gm sin färg påminner om näfver på (unga) björk(träd); jfr BJÖRKFISK, BJÖRKA, BJÖRKNA, BJÄRKE]
benämning på den till torskfiskarnas familj hörande fiskarten Molva byrkelange Walbaum. Birkelångan blir ej så stor som vanliga Långan. Nilsson Fauna 4: 577 (1855). Den lilla stockfisken, som är en finare art .. och kallas ”birkelånga”. Hagdahl Kok. 311 (1879). E. Lönnberg i Fauna o. flora 1907, s. 242.

 

Spalt B 2739 band 4, 1911

Webbansvarig