| Publicerad 1910 | Lämna synpunkter |
BINATUR, f.
(†) natur l. tillvaro som finnes vid sidan af en annan. Aristoteles (har) i sin Metaphysica velat betrachta Ens quatenus Ens; förstående thervnder alt ävigvarande, icke allena Gud, vtan ock en ävig binatur. Rydelius Förn. 51 (1719, 1737).
Spalt B 2637 band 4, 1910