| Publicerad 1910 | Lämna synpunkter |
BILÄGER bi3~lä2ger (bi`läger Weste), sbst.2, n.; best. -lägret; pl. =.
1) [jfr motsv. anv. i ä. d.] (†) samlag, könsumgänge. (En hafvande kvinna bör icke) haffue något bylegher strax effter måltijdh. B. Olavi 161 a (1578). Schultze Ordb. 2607 (c. 1755). Den såkallade sängledningen, hvilken ceremonie (kanske) .. bör anses såsom ett symbol af verkligt biläger. Stiernstolpe Arndt 3: 47 (1808).
2) [jfr motsv. anv. i dan. o. t.] (numera i sht i historisk framställning) om högt uppsatta, i sht furstliga personers bröllop, stundom med tanke på det bröllopet åtföljande första äktenskapliga umgänget; i fråga om äldre tider med särskild syftning på den då brukliga bröllopsceremonien vid hvilken brudparet i bröllopsgästernas närvaro tog plats i (l. på) en (särsk. för ändamålet afsedd parad)säng. Then högborne Hertigh Vlrich aff Wirtemberg hölt medh stoor pracht sitt Bijlagher medh Fröken Sabina, Hertigh Wilhelms Syster aff Beijern. Schroderus Osiander III. 1: 20 (1635). Vid Deras Kongl. Högheters Höga Biläger. Nordenflycht QT 1746—47, s. 28 (öfverskrift). (Prinsessan) Ingierd reste om sommaren A(nno) 1024. til Holmgård, der hon strax med Jarislav hade sit biläger. Dalin Hist. 1: 641 (1747). Här blef bilägret fulbordadt emellan Iarlen och Prinsessan Ingeborg. Lagerbring 1 Hist. 1: 194 (1769). Strax efter De la Gardies återkomst till Sverige firades hans biläger med Prinsessan Maria Euphrosina. Franzén Minnest. 2: 89 (1823). Alm. 1900, s. 2. — i bild. En kyss är tvenne själars biläger. C. F. Dahlgren 4: 28 (1825). — Anm. I följande språkprof användes ordet om brudsäng. Kejsarinnan underlät icke att själf ledsaga henne (dvs. Elsa af Brabant) till bilägret. Bååth Wagner 2: 62 (1904).
3) (numera bl. skämts.) om djurs parning. Deras (dvs. myggornas) biläger äro så mycket märkeligare, som alt sker i luften och på ganska kårt tid. De Geer Præs. i VetA 1754, s. 8. De koncentriska nedtrampade cirklarna å skogsängen, folktrons ”elfdansar”, förråda platsen för råbockens biläger. E. Hemberg i Bibl. f. jäg. 4: 10 (1897).
4) [anv. härstammar från Linné, som begagnade uttr. örternas l. blomstrens biläger ss. öfversättning af det lat. uttr. sponsalia plantarum, hvarmed han betecknade befruktningen hos växterna, tidigast i den 1729 författade afhandlingen Præludia sponsaliorum plantarum] (numera bl. i poetiskt spr.) om befruktning hos växterna. Man märckte huru (hos Saxifraga tridactylites Lin.) stamina (dvs. ståndarna), två och två i sänder, lutade tilsammans med sina knappar mitt öfver pistillerna, och gnuggade af hvarandra miöhlet, .. ett oförlikneligit experiment vid örternas biläger, som tilförna aldrig varit bekant. Linné Öl. 15 (1745). Sponsalia plantarum eller blomstrens biläger. Wahlbom (1750; titel på afhandling försvarad 1746 under Linnés presidium). Man vet, huru blommans biläger är så nödvändigt för hvar och en ört, at utan det, kan intet frö framalstras. C. Bjerkander i VetAH 1775, s. 324. Blomstrens biläger. Sätherberg Blomsterk. 29 (1879; öfverskrift).
-HÖGTIDLIGHET~0200. Jag hoppas, att Ers Maj:t sjelf vill bivista bilägers högtidligheten. Crusenstolpe Tessin 4: 294 (1849). —
Spalt B 2625 band 4, 1910