| Publicerad 1910 | Lämna synpunkter |
BILTOGHET bil3tωg~he2t, stundom bi3l-, r. l. f.; best. -en.
1) till BILTOG 1: fredlöshet. Biltoghet (är enl. västgötalagen) det bestämda straffet (för högförräderi). Reuterdahl Sv. kyrk. hist. II. 2: 157 (1850). Björkman (1889).
2) till BILTOG 2: landsförvisning, landsflykt. Vi tacka dig (Gud), att du ännu i dessa förnedringens och biltoghetens århundraden synbarligen håller din hand öfver detta folk (dvs. judafolket). Wikner Pred. 309 (1875). — i öfverförd anv. Den sanningsdomstol, / Som mig till evig biltoghet förvisar. Lidforss Dante II. 1: 93 (1902).
Spalt B 2625 band 4, 1910