| Publicerad 1910 | Lämna synpunkter |
BILJARDERA biljarde4ra, i Sveal. äfv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; BILJARDÖR (se d. o.).
I. [jfr motsv. anv. i d., t. o. fr.] spelt. med kön vidröra spelbollen ännu sedan denna träffat den spelade bollen l. med kön vidröra spelbollen tvenne gånger l. med kön på en gång vidröra både spelboll o. den spelade bollen l. med spelbollen samtidigt träffa två närliggande bollar. Lundequist Konsten att spela 1: 6 (1832, 1846). Wilson Spelb. 66 (1888). 2 NF (1904).
II. [efter fr. billarder i motsv. anv., eg.: visa l. hafva en böjd nederdel ss. en billard (se etym. afd. under BILJARD); jfr motsv. anv. i dan. o. t.] hippol. i fråga om hästs gång: kasta framfötterna utåt. Felaktigheter i rörelsen (hos hästen) .. såsom nystning, billardering m. fl. Sjöstedt Husdj. 1: 156 (1859). Wrangel Handb. f. hästv. 708 (1886). Biljarderande eller korsande gång. Därs. 903. Bohm Husdj. sjukd. 197 (1902).
Spalt B 2594 band 4, 1910